I hjärtat av Sverige

Malmö är en cocktail av det bästa i världen.

Du har färsk frukt o den godaste maten från alla möjliga länder på Möllan, uteserveringarna på Lilla torg, naturen i Pildammarna, Ribban och BO01 för sköna sommardagar. 25 minuter till Köpenhamn. Shoppinggator, exklusiva hotell och restauranger. Ja du kan hitta allt du söker. Människorna är avslappnade men ändå med en skön storstadspuls. Det finns inget som Malmö.

Men det är inte den lättaste staden att växa upp i. Man präglas tidigt av omgivningen på gott och ont. Pengar, weed, dricka blir en vardag för många tidigt i tonåren. Men på vilket ställe blir man inte det? Man tvingas att växa från barn till vuxen utan att hinna tänka. Sen vill samhället behandla en som ett barn, o då helt plötsligt har man ingen talan. Man lär sig snabbt att stå på sig och kämpa för det man vill, du blir tvungen till det. Från stadsdel till stadsdel ser man hur ungdomars förutsättningar skiljer sig. Men kollar du på det som finns under ytan så är man alla av samma skrot och korn. De menar att bor du på Möllan, Kroksbäck, Rosengård har du lättare att hamna i skit med droger o kriminalitet än om du bor på Limhamn, Bunkeflo, Slottstaden? Aldrig. Jag säger aldrig. Allting handlar om en vackert målad fasad. Detta gör oss inte till sämre människor. Om inte annat så är vi starkare, streetsmarta. Ingen blåser oss i första taget, man är inte blåögd. Man har sätt de sämre sidorna av sammhället och har en helt annan uppfattning om hur världen ser ut. Man har lättare för att se det onda, men njuter destomer när man ser det goda.

Tilliten till vuxna finns sällan där. De finns där en dag men ger upp lika snabbt. Man testar gränser. Man spottar på människor för att se vem som inte ger upp om den, för att se vem som står kvar. Det finns för lite resurser för att ge folk den hjälpen de behöver, och detta gäller nog överallt. Det borde satsas mer på barnen o ungdomarna, för vi är faktiskt framtiden.

Det klagas så mycket i media om rån, misshandlar, knark, vapen. Men hur hade det varit om man börjar jobba redan tidigt med orsakerna till varför det blev som et blev? Slänga in ungar på SIS, är det en lösning? Man känner sig övergiven och varför ska man slava för ett samhälle som inte hjälper en upp när man faller? Pressen är för stor på oss. Det är enklare att göra snabba cash än att kämpa igenom 13 års utbildning för att bli arbetslös. Ge oss förutsättningar o hopp. Nästa nobelpristagare kanske sitter på gatan för att han inte fixar plugget.

Bortom allt jag nu skrivit är jag stolt över att vara uppväxt i Malmö, det har gjort mig till den jag är idag. Denna staden är och kommer alltid vara mitt hem, hade inte bytat det mot något. Det finns så mycket kreativitet ur detta speciellt inom musik och dans. Idrott också. Där kan man uttrycka frustration, glädje, kärlek ilska. Ett utlopp för känslor.

Någonting vi aldrig kommer gå back på här i Malmö är KÄRLEK.