Name: Gwendolyn Nielsen
School or occupation: Nya Malmö Latin
Klockan är 00:33. Nyår. Folket har jublat in det nya året, fyllda med nya löften på deras samvete. Alla har nytt hopp om en ny början. En stor drös av fulla ungdomar är på väg från Malmö opera till festen som skulle för evigt vara ung. Den unga flickan på 17 år får redan putta undan killen som envist vill ta på henne. Den bastanta killen som ser ut som en större version av Justin Timberlake i sina ‘N’ Sync dagar ger sig inte. Ingen lägger märke till det. “Hon vill det nog, säkert bara på skoj”. Det är lättare att tänka så, inget ska förstöra den bästa, men ändå mest överskattade kvällen, på hela året. De går det som känns som den oändliga vägen mellan operan och Folkets park. Flickan skrattar och skålar med sina nya vänner. “Det här året måste fan bli det bästa året! I alla fall bättre än förra!”, skriker en kille lite längre fram samtidigt som han spiller ut allt sitt mousserande vin. Sakta närmar de sig lägenheten med den fantastiska innergården. Heroes spelas när de kommer upp. Flickan sjunger med till den finaste låten hon vet, i alla fall när hon är full. Flickan tar en till shot mintu. Hon blundar, vilken fin kväll. Lägenheten börjar snurra. Alla vackra färger och ljus blir till ett. Hon går vinglandes till närmaste sängen. Den är skön och stor, perfekt att vila i. Hon faller in i en djup sömn. Han ser flickan, den envisa killen med frisyren från 90-talet. Flickan sover sött. Sakta lägger han sig bredvid henne. Flåsandes i hennes nacke knäpper han upp byxorna. Flickan vaknar av ljudet. En lätt panik lägger sig över henne. Hon kan inte resa sig, hon är fast. “Shh, lugn”, hör hon så tyst i sitt öra. Han drar fingrarna varsamt genom hennes toviga hår, som om han på något sätt ska kompensera för att han håller fast henne. Han andas tyngre och blir mer och mer stressad. Han stryker sin hand hårt längs hennes kropp. Hon försöker komma loss. Paniken stiger och hon försöker skrika, det går inte. Hon tänker att om bara någon hörde, om bara någon skulle råka ramla in så skulle hon vara räddad. Bara en dörr, en enda dörr från sina vänner. Hennes strumpbyxor åker av med hennes trosor. Flickan försöker skrika igen men endas ett litet nej kommer ut.
Han lägger sig över henne.
Han tog bort all min värdighet. Han tog bort min frihet. Han gav mig min rädsla. Han tog bort det som var mitt.
Det sjuka är att ni inte blir förvånade. Ni känner igen er.