Malmö för ett barn

Malmö för mig var något underbart som liten, något mystiskt, stort och häftigt. Något som jag kände att jag kunde gömma mig från alla läskiga monster för staden var så stor.

Nu när jag är 17 år och som jag är känns allt så litet, att jag kan allt om hela staden, att jag träffat alla som bor här och att jag inte kan gömma mig för dessa “monster” istället har jag träffat dem och gjort dem till mina vänner och sen tyvärr insett det i efterhand. Ändå kan jag inte tänka mig att bo någon annan stans än här, bland alla monster och allt hemskt, bland alla som pratat illa om varandra.

Ändå älskar jag staden mer än någon annan, ändå är detta mitt ända riktiga hem.