Värnhems busstation

Bara fem minuter kvar. Äntligen! Så typiskt att tågen skulle sluta gå just idag. Det står mycket folk kring bussarna. I busskuren sitter en tant i femtioårsåldern, hennes kläder är smutsiga, hon har utslagna tänder och en Systembolaget påse vid fötterna. -jaha, har du jobbat i Malmö länge?, säger hon med sin sönderrökta röst till en annan medelålderskvinna. Denna kvinna är betydligt bättre klädd och har två stora matkassar framför sig. -näe det beror lite på, svarar kvinnan nervöst. Några tittar lite snett på busskuren. – jaha du det va länge det då, vad ska en sån som du hitta på ikväll?, fortsätter hon. – jag ska på fest, svarar kvinnan och vrider sig på bänken. -Ska du på fest! Jaha det va ju just typiskt en sån som dig va! Nu börjar fler och fler vända sig mot busskuren. -Att du inte skäms, att säga så till mig! Fyfan för dig! Försvinn ur min åsyn din äckliga varelse! Kvinnan är arg och folk runt om kring vet inte hur de ska reagera. Vid det här laget är alla tysta. Kvinnan med matkassarna ser otroligt chockad ut och man ser hur hela hennes ansikte blossar upp. -Fyfan, om jag vore du hade jag skämts ögonen ur mig, jag hade legat på knä för förlåtelse! Vad är du för människa egentligen! Jag har inte ätit på flera dagar och du ska festa! Äckligt är vad det är hur vissa beter sig! Nu går kvinnan ut ut busskuren och skyndar därifrån. Vi andra står kvar. Några fnissar åt den upprörda tanten. Andra försöker kolla åt ett annat håll, andra står bara och glor. En tjej runt tjugo står bredvid mig och smsar. Hon har en söt liten hund i kopplet och verkar vara allmänt ointresserad av busskuren. Tanten sitter fortfarande och skäller. Plötsligt går tjejen med den lilla hunden fram till tanten. -hej! Du sa att du inte hade ätit på flera dagar, är du hungrig? Här, ta en banan. Man känner direkt hur stämningen lättar. Tack! Tack snälla ni underbara människor som vet vad man ska göra i såna situationer! Att vissa går hungriga medan andra festar är ingenting jag vanligtvis brukar tänka på när jag tar bussen i Malmö. Men fattigdom existerar faktiskt även här och jag önskar att det finns fler som tjejen med bananen. Som faktiskt gör något åt saken.