Världsmedborgaren

-Jaha bor du där? Är du inte rädd? Jag hade nog aldrig vågat gå där ensam, säger hon medan jag känner mitt mod sjunka. Så fort jag yttrade ordet Rosengård och såg hennes ögon smalna önskade jag att jag kunde ta tillbaka det. Har jag fortfarande inte lärt mig? Kan man inte bara radera en del av sitt liv? Ta ett magiskt piller och glömma bort att det någonsin hände? Sanningen är att jag skäms för att säga var jag bor, var jag går i skolan och att mina föräldrar har utländsk bakgrund. Sanningen är att jag vill långt bort härifrån och aldrig se mig om igen.

Som jag ser det så kan jag välja att inte identifiera mig själv med ett enda område i hela världen, ett område som i media och samhällets ögon målas upp som världens mest utsatta område. Har vi inte större konflikter i världen att lösa än att skriva artiklar om ett par skitungar som kastar stenar på polisbilar? Den sorgliga delen är att jag trots min inställning kommer att dömas efter min bakgrund, eftersom jag kommer från den platsen där vissa kastar sten.

Problemet är att människor är så fästa vid vem dem själva är, att de glömmer att bry sig om vem alla andra är. Det talas och skrivs om att Malmö och Rosengård präglas av våld. Det enda sanna våldet jag ser är den som kallar sig själv kristen, muslim, svensk, utländsk eller vilken annan stämpel man än vill sätta, förstår du varför detta är våldsamt? Eftersom man genom dessa benämningar separerar sig själv från mänskligheten. Att isolera sig själv på grund av tro, tradition, religion och nationalitet alstrar våld. Den som vill motarbeta våld tillhör inte något land, politiskt parti, någon stadsort eller religion. Denna person är endast intresserad av absolut förståelse och empati för mänskligheten. Denna person är Världsmedborgaren.