Name: Anonym
School or occupation: Nya Malmö Latin
Det var i ettan precis i början på gymnasiet, i väntan på att en av de estetiska lektionerna skulle börja. Då ropar en av mina klasskompisar ‘’Vem ska med och flya ikväll då!?’’, alla som hör honom ger han en enorm respons. De flesta svarar ‘’ah fan!’’, själv står jag där, helt tyst. Brottas med en tanke i mitt huvud, vågar jag fråga vad flya betyder? Nä, de kommer tycka att jag är helt störd eftersom alla vet det förutom jag. Just då får jag frågan personligen, ‘’Du då? Ska du med och flya ikväll?’’. Okej, nu måste jag fråga vad flya betyder, så jag inte ser ut som en idiot. ‘’Förlåt, men fattar inte vad flya betyder?’’, efter jag hade ställt frågan, kändes det som att jag fick en galen armé av politiskt korrekta esteter på mig. De flinade och tyckte jag var helt knäpp som inte visste att det var en känd artist som hade en låt där han sjöng ‘’Ska du med o flyaaa’’. Detta var inte första gången en händelse som denna hade inträffat.
En sak som jag tror ungdomar över hela Malmö – nej, faktiskt hela världen kämpar med. Att passa in i sitt umgänge.
När jag bestämde mig för att plugga estetiskt på Heleneholm, blev jag lite chockad. Människorna på denna skola är helt underbara, och jag har fått vänner för livet så klart. Men första året på gymnasiet var lite av en upplevelse. Jag började sakta men säkert märka att esteter är inte alls mer ‘’fria’’ eller ‘’öppna’’ än vad andra människor är. Det är precis samma sak på detta gymnasiet som det är på andra gymnasier.
Jag skriver inte detta för att hata någon eller något. Jag skriver detta för jag fick nämligen listat ut en sak. I mitten av ettan när jag kände att jag hade börjat bli bekväm i min nya omgivning, kände jag fortfarande en viss ångest i mig själv. Jag visste inte om jag skulle ändra på mig för klasskamraternas skull så jag blev mer som dem eller bara fortsätta vara mig själv. Efter jag hade kämpat med denna tanken, märkte jag att jag kan inte lägga all min lycka, bekräftelse och godkännande i deras händer. Och om jag inte lägger all min lycka, bekräftelse och godkännande i något mer stabilt och djupare grund än människor kommer jag sakta men säkert gå under.
Efter denna uppenbarelse bestämde jag mig för att alltid göra mitt bästa till att vara mig själv, vem jag än umgicks med. Detta är mitt råd till ungdomarna i Malmö, lägg inte ert liv, hopp, kärlek, bekräftelse och godkännande i andra människors händer. För människor kan vara både underbara och hemska, men alla människor är själviska. Om man ska lägga hela sin mening i deras händer, låta de bestämma om man är bra nog, kommer man garanterat bli besviken.
Men, följ inte ditt hjärta för bövelen! Hjärtat är fullt med känslor, inte fakta. Faktum är att du är satt på denna jord av en anledning och du läser detta just nu av en anledning. Faktum är att du är varken mer eller mindre värd än någon annan och du är bra nog. Följ din hjärna där ditt förnuft finns, men låt hjärtat vara med på ett hörn för känslor är så klart också viktigt.
Anonym