Name: Shams Ben-Mannana
Malmö är ungdomarnas stad. Malmö har gjort mig till den jag är.
Från att jag var sju år till typ elva så brukade jag alltid spela in dansvideos från tv tillsammans med min syster. Sedan härmade vi dem och gjorde koreografier.
Jag älskade att dansa och började ta danslektioner. Dansen är min passion, ett språk jag använder för att uttrycka mig.
Vissa dansskolor var för dyra, där var det ofta stelt. Jag bytte ofta mellan skolorna. Jag kände mig aldrig hemma, aldrig helt rätt.
Men när jag var fjorton så hände det. Jag såg dansgruppen Bowdown på Malmöfestivalen. Och blev helt kär alltså. De är grymma, och självlärda från att ha sett youtube-videos.
Då hade de nyligen börjat undervisa i en liten lokal i Kroksbäck. Jag tog mig dit tillsammans med en kompis och blev en av gruppens första elever.
Där hittade jag min plats. Mitt andra hem.
I danslokalen kan jag vara tolv timmar och känna att det är helt rätt sak att lägga ner tiden på.
Ledarna har varit som mina gatuföräldrar, kan man säga. De är min andra familj.
Nu till hösten ska jag själv börja undervisa.
Jag vill påverka.Det krävs så lite egentligen.
Enkla saker som att inspirera andra människor att respektera varandra, såna saker.
Jag har länge varit medveten om att det finns saker i det här samhället som är fel. Jag brukar inte läsa nyheter för jag får spel. Jag klarar inte av det för då vill jag genast göra något åt problemen.
Malmö är speciellt. Staden har så många ungdomar. Detta är vår stad, ungdomarnas stad. Många unga klagar och säger att staden är fucked up, det snackas mycket skit om andra. Det är synd, för egentligen är alla riktigt feta, unika på sitt sätt. Men istället för att lyfta varandra så håller många sig till sin egen krets, sin egen klick, och snackar skit om andra som de egentligen inte ens känner på riktigt. Jag hör sånt överallt och resultatet blir att man håller sig för sig själv.
I Malmö finns många vilsna själar. Efter att ha varit med i Top Model märker jag att många tjejer ser upp till mig. Det är inspirerande att kunna påverka andra.
När man vill förändra något så måste man börja med sig själv. Inte peka finger, inte döma. Vara ödmjuk och titta på hur man kan ändra saker via sig själv först. Handlingar är ju så smittsamma, vi tar hela tiden efter varandra. Om man inte tar tag i sånt som gör att vi ser skillnader mellan varandra istället för likheter, då ser man det till slut som något normalt.
Jag har fått sjukt mycket kärlek från folk på stan efter Top Model. Men i början gillade jag inte att modella. Jag tyckte det var häftigt att vara modell men jag gillade inte att stå i centrum, jag är egentligen rätt tillbakadragen. Jag är the watcher, betraktaren. Förutom när jag dansar, då är det en annan femma.
Men ju mer man lär sig om något, ju mer gillar man det. Och nu älskar jag att gå in i olika roller som modell.
En stor del av den kärlek jag får från folk på stan tror jag kommer från att jag är som många andra unga. Jag är lite streetgirl. Jag är mig själv i alla lägen och spelar inte fin i kanten. Vissa har kallat mig den kvinnliga Zlatan, haha, på grund av min attityd.
Jag är som jag är för att jag kommer från Malmö och har vuxit upp med människorna här. De har påverkat mig.
Och jag vill påverka dem. Få andra unga att bli medvetna och kolla upp sina rättigheter och vilja förändra. För en sak har jag lärt mig: Vill man ha det bra så får man anstränga sig själv.