Osynlig asperger

Mina föräldrar kommer inte från Malmö. Min mamma kommer från Blekinge och min pappa kommer från Södertälje(utanför Stockholm) Mamma ville plugga i Lund, så hon flyttade dit. Senare flyttade hon in till Malmö för hon ville hellre bo i en storstad. En gång när hon besökte Stockholm träffade hon pappa och de flyttade så småningom ner till Malmö. Pappa tyckte till en början att Malmö var så himla litet men nu tycker han det är bra här.

Jag är född i Malmö och bor här än, jag är 18 år gammal.

När jag var 13 år gammal fick jag diagnosen asperger syndrom, men den valde jag att hålla hemlig. Det var bara min familj och mina släktingar som fick veta något. Jag har väldigt lite asperger, du skulle aldrig märka något om du träffade mig så länge du inte kan väldigt mycket om asperger och känner mig riktigt väl. Eftersom det inte märks vad jag har för diagnos kan jag hålla den hemlig. När jag gick i sjuan fick jag turen att börja i en specialklass för elever med asperger syndrom. Det är svårt att komma in i en sån klass. Jag vet inte om jag hade fått möjlighet att gå i en sån skola om jag inte hade bott i Malmö. Några elever i min klass pendlade för att få gå i min klass. Att gå i den där skolan från sjunde till nionde klass gjorde att mitt självförtroende steg från botten till toppen. Nu går jag på ett vanligt gymnasium och det fungerar bra, här har jag träffat min absolut bästa vän. Hon betyder så himla mycket för mig. Hon är en helt fantastisk och underbar person. Jag har aldrig haft så speciellt mycket vänner, för jag har varit väldigt blyg och osäker på grund av min asperger. Det har aldrig varit någon som har mobbat mig men jag har ändå inte känt mig riktigt välkommen. Min asperger påverkar även så att jag tycker det är svårt att umgås med mer än en person samtidigt. Om jag umgås med flera personer blir jag ofta helt tyst för jag vet inte när och hur jag ska säga något när det är många som pratar. När jag pratar med en person är det mycket enklare för då säger jag en sak, personen svarar och jag vet att det är min tur att säga något igen för det finns ingen annan där som kan svara.

Malmö är en storstad och det finns väldigt många olika slags människor här. Jag tror att om man bor i en liten stad blir man direkt utstött om man har en annorlunda klädstil. I Malmö tror jag att man får det lättare om har en annorlunda klädstil än om man hade bott i en liten stad. Men det här gäller nog tyvärr inte personligheten, utan bara om klädstilar. Malmö är som sagt en storstad med många människor, det är inte som en liten stad där alla känner igen alla. Det här är något som jag tycker är bra med Malmö, när jag inte känner folk gillar jag liksom att vara anonym. Jag skulle tycka det var jobbigt att gå ut själv och göra ärenden på stan om jag bodde i en liten stad om alla kände igen mig för att de hade sett mig innan gå runt på stan. Men i Malmö känner ingen igen mig och tänker ”där går hon igen, henne har jag sett här förr”
Malmö är en perfekt stad för mig, visserligen är det bara Malmö, Stockholm och Ronneby som jag känner till riktigt bra. Men av dessa tre städer vill jag bo i Malmö. Ronneby är en alldeles för liten stad, där finns ingenting. Stockholm är för stort, det är liksom så långa avstånd vart man än ska ta sig där. Som ung tycker jag det är bra att enkelt och snabbt själv kunna ta sig till olika platser. Man vill träffa kompisar, ha egen fritid och sen måste man gå i skolan, då vill jag ha nära till allt. Jag bor i och för sig i Malmö centrum så jag har närmre till saker än vissa andra som bor i Malmö.
Som alla känner till så har Malmö ett dåligt rykte om sig, här är det mycket kriminalitet och våld. Men om jag skall vara helt ärlig så hade jag inte vetat det om jag inte hade läst tidningen. jag märker inte av det, men det beror såklart på vilket område i Malmö man bor och när man är ute och så. Men jag märker inte av någonting alls.

Till sist vill jag berätta att det finns väldigt många som har asperger, minst en i varje klass. Bland annat Albert Einstein hade aspergers.
Kanske känner du mig personligen, då känner du någon med asperger utan att veta om det haha. Asperger kan förresten liknas med autism(nämner det här för er som inte har någon aning om vad asperger är för något, du har kanske hört om autism men inte om asperger. Man kan säga att dessa två diagnoser är samma sak) Om jag inte hade haft asperger hade jag aldrig skrivit den här historien. Asperger kan göra så att man har mer vilja och är mer noggrann än andra. Jag är stolt över mig själv och min asperger och jag gillar att bo här i Malmö.