Name: Anonym
School or occupation: Malmö Latinskolan
Nyårsafton 2011
Malmö är en underbar stad. Jag har bott i Malmö i hela mitt liv och jag trivs väldigt bra här. Jag hade inte kunnat tänka mig bo någon annanstans än Malmö just nu med tanke på att jag har alla mina vänner och min familj här. Allt som står i tidningarna om all kriminalitet har jag inte insett allvaret på förrän på nyårsafton 2011 då jag råkade ut för en väldigt jobbig händelse.
Jag och mina vänner skulle gå på en nyårsfest vid Mazetti i Malmö och vi var jättetaggade inför kvällen. Vi hade jättekul när vi väl var där, inga bråk och inga överfulla människor. När årskiftet började närma sig, gick alla ut och skulle skjuta raketer. Vi gick en rätt så lång runda och jag var tvungen att stanna till och knyta skorna. Min kompis väntade på mig medan de andra fortsatte att gå. Därefter kom det fyra killar fram och hälsade på oss. De tittade konstigt på oss och såg väldigt misstänktsamma ut. Vi frågade de vad de ville och de svarade inte. De sneglade på min väska som låg på marken. När jag och min kompis tittade en sekund på varandra så skyndade de sig att ta min väska och sprang i väg. Jag blev så klart chockad och fick en adrenalinkick och rusade efter de med gråten i halsen.
“ Va fan, varför rånar ni mig?”
Stora män stod en liten bit bort och skrek att ringa polisen och jag tänkte för mig själv vadå ring polisen? Hjälp mig istället. Men jag sprang där efter de och min kompis strax efter och kände mig så hjälplös. Till slut så gav de upp och jag blev så upprörd så jag gav honom som hade min väska en lavett och skrek på dem att jag ville ha tillbaka mina grejer.
“Varför gör du så din hora?” sa den andra killen. Jag stod där, skakade och fick inte fram ett ord. Jag kollade de länge i ögonen och hotade dem att ge tillbaka min väska. De lyssnade på vad jag sa och gav mig min väska. Jag bad de att få kolla i deras fickor, men de var tomma och jag bara tittade på dem och bad de att sticka. Jag var fortfarande skakig och min kompis grät och var själv helt upprörd.
Jag tycker att folk borde hjälpa till och medverka om det är någon som behöver hjälp.
Som till exempel när jag sprang och skrek på hjälp så stod bara männen där och sa att jag skulle ringa polisen. Men hur skulle jag kunna ha tid till att göra det i den situationen och framför allt: Hur skulle jag kunna ringa om rånarna hade min mobil? Innan jag råkade ut för detta rånförsöket så trodde jag verkligen att det fanns folk där ute som hjälpte en så fort man råkade ut för något. Men jag hade fel. Man kan inte förvänta sig att det alltid kommer finnas folk som kommer vara där för dig när du ropar på hjälp. För de är själv rädda för att råka ut för samma sak. Nu vet jag hur det känns att bli rånad och det är mycket obehagligare än vad man kan tro om man inte råkat ut för det. Tänk när jag sprang efter dem, de hade kunnat misshandla mig. Men just i det läget tänker man inte så. Men man är alltid efterklok.