Name: Miran Ahmad
School or occupation: ProCivitas
Larmet ringer, dags att vakna. Skolan väntar. Utomhus kan jag se solen tränga sig fram mellan molnen och genast bidrar det till att jag orkar ta mig upp. Jag hoppar på bussen, med resans tid ser jag hur barn, äldre, studerande och folk från alla olika etniciteter hoppar på. Att sitta bredvid varandra är naturligt till skillnad från mina tågresor norrut. Glädje och gemenskap är något som är påtagligt, trots den ringa tiden på cirka 8 på morgonen. Jag hoppar av på Värnhem, precis som varje dag möts jag av stressade människor som skall åt olika håll. Men vad gör det när det sitter en tiggare som trots sina trasiga och smutsiga kläder sitter mot en vägg ler mot mig. Jag gräver i min ficka och hittar lite växel och böjer mig ner för att ge honom det, han säger tack på ett främmande språk och hans ansikte fylls av glädje. Jag går vidare, byter buss och anländer till min skola.
Efter skolan bestämmer jag för att klippa mitt ovårdade hår. Bussen tar mig hela vägen till Möllevången från Centralen, jag hoppar av och möts av ett torg fyllt med högljudda människor, en gladare än den andra. Jag strosar fram längs gatorna för att komma till frisören, det är ovanligt mycket folk som står i kö idag. När det väl är min tur frågar frisören mig hur jag vill ha det, jag berättar för honom och på mindre än en kvart ser jag ut som Brad Pitt. “Hur mycket blir det?” “50 kr kompis”. Jaha, det var inte mycket, tänker jag för mig själv och går ut leende. Jag går in i en kiosk precis bredvid frisören och inne i kiosken är min första uppfattning att detta är så mycket mer än en kiosk, de har allt, från olika håll i världen. Jag nöjer mig med en kall kola och ett choklad.
Mobilen ringer och det är en vän som ringer mig till Gustav Adolfs torg. Väl där går vi runt i affärer och pratar lite innan vi köper med oss fika och sätter oss på kanalen och bara njuter i solskenet som dagen erbjuder. Klockan går mot 5 och jag inser att jag måste ta bussen hem för att hinna rubba mina läxor och ta mig till fotbollsträningen. Men i mitt huvud tänker jag:
“Malmö, finns ingenstans som är som Malmö, här trivs jag”.