Malmö – the true story

Malmö – The true story

Jag har två berättelser om Malmö, den jag är stolt över och den jag är mindre stolt över. Jag tänker inte försvara den stad som Malmö har blivit idag, men jag tänker försvara min uppväxt som malmöit och alla upplevelser jag fått. Jag är född och uppväxt vid Möllevångstorget, ett torg som idag kan anses vara en plats där mycket händer. Man kan bli rånad på torget, gäng samlas, och poliser cirkulerar med jämna mellanrum. Jag trivdes dock väldigt bra som barn på möllan. För mig var möllan en plats där det alltid fanns något att göra, som att leka med grannen, springa ner till lekplatsen eller följa med pappa till torget för att handla frukt och grönt. Som barn såg jag på möllan med andra ögon än nu. Jag la aldrig märke till möllans sämre sidor och farligheter, jag var bara ett barn. Idag förstår jag hur saker och ting sker och varför. Idag förstår jag varför polisen är på plats. Det intressanta är att även om min syn på möllan har förändrats så har jag fortfarande kvar mina känslor för torget, men idag har jag en mer vuxen relation till Möllevångstorget.

Min religion som har format min identitet har spelat stor roll under min uppväxt. Som judinna har jag blivit tvingad att uppleva Malmö i dess olika former. Malmö formar mig beroende på var jag befinner mig. Med det menar jag till exempel, i vilken stadsdel kan jag bära davidsstjärna? Vilken skola tillåter mitt etniska ursprung? Det är ett ständigt tänkande på min säkerhet. Jag tycker det är vanligt att folk idag kan tycka synd om oss judar av vad vi utsätts för och vi lätt framställs som offret i samhället. Det är lätt att ha empati för oss judar och detta kan nästan irritera mig. Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig för det jag kan ha utsatts för, det finns ingen mening med det eftersom bortsett från allt det antisemitistiska som hänt mår jag väldigt bra och lever ett behagligt liv i Malmö. Det är viktigt att komma ihåg att det finns flera folkgrupper i Malmö som också är utsatta och behöver stöd. Vi judar är inte mer viktiga än någon annan.

Genom högstadiet gick jag på en skola som anses vara en av Malmös mest utmanande skolor. Det var stökiga klasser, dåliga betyg och lärare som knappt var behöriga. Eftersom det fanns många förberedelseklasser så var skolan en samling av ett brett spektrum av ursprung, så som Mellanöstern, Balkan, Sydamerika och mer. Allas olika berättelser om hur de hamnat i vår bananformade monarki inspirerade mig och lärde mig otroligt mycket om olika kulturer. Många blev mina vänner som jag fortfarande har kontakt med, men jag fick också en del fiender som inte ville förstå min identitet eller religion under min tid på skolan. Jag tyckte väldigt mycket om den kulturblandning som fanns på skolan även om det fanns idioter, men det finns det ju överallt. Den erfarenhet som skolan gav mig har berikat mitt liv, och det är jag evigt tacksam över.

Malmö har absolut gått igenom en negativ förändring, det är något som måste tas itu med. I dagsläget så har vi människor en tendens att fokusera på det som är dåligt istället för att uppskatta det som är bra. Jag väljer nu att avbryta denna trend. För både oss och alla som bor i Malmö är det dags att vi fokuserar på det som är bra. Malmö är en mångkulturell stad, och på många sätt en förebild på det samhälle som den globala världen är på väg att bli. Jag hoppas att den magiska kraft som denna stad har kan smitta av sig på fler runtomkring. Malmö kan göra oss öppna, Malmö kan göra vårt sinne till ett bibliotek av intryck, och vi kan finna vänner från platser som vi aldrig skulle drömma om. Om vi som bor här väljer att bygga vidare på detta så kan vi bygga en stad och en värld som är bättre att bo i än den vi har idag. Förändringen börjar här och nu.