Jag går in i projektet som man vanligtvis går in i en poetisk fältundersökning. Någonstans kan det finnas något som med fördel överförs till en poetisk kontext. Dikten är bra på att vara såväl prismatisk som oavslutad, oönskad och prövande. Den kan också vara rolig. Och hemsk. Den kan fortsätta efter punkt. Själv är jag mera van vid att arbeta ensam med det lilla pappersformatet som slutmål, men i projekt Stadsfabula blir det kanske bara en yta för mellanlandning på väg tillbaka ut i den rörelse av myrstigar, logistik, mystik livsödesscener, livslögner och kollektivpolitik som staden också oavbrutet är. Att våra roller i gruppen i viss mån kommer att vara oklara, kanske för att bli allt otydligare under projektets gång, intresserar mig också. Intressant som etymologiskt, från latinet, kommer av någonting som är mellan. Med tillägg av skada, förlust. Vi får ta en diskussion kring det i gruppen, tänker jag. I riktning bort från självlanseringen, ut mot andra pronomen, bestämda eller obestämda: vem sa det och vem skriver det här till dig osv i en vilja att lösa upp det villkorade i det amorfa.