Även ”problembarn” kan lyckas.

Jag har alltid, under hela min uppväxt haft ett riktigt humör. Jag har haft mycket svårt för att kontrollera det och i situationer ddär jag borde gett upp så har jag fortsatt, vilket har vissa gånger satt mig i problem. Till slut var jag så långt ner på botten man kunde komma. Jag umgicks med människor som höll på med droger (vilket jag faktiskt aldrig provade själv) dessa människor var dessutom 6-7 år äldre än vad jag var. Jag började röka och dricka när jag var 13 år. Grundskolan gick jag ut med 40 poäng vilket är godkänt i 4 ämnen alla andra var icke godkänt socialen var inblandad mina föräldrar tappade hoppet om mig. När folk tappade hoppet om mig så gjorde jag de själv. Jag började IV på gymnasiet efter jag gått på iv i en vecka så fick jag nog, 3 år av mitt liv kastade jag bort på bara skit. Och bra av det de mådde jag inte. Som sagt jag fick nog, jag visste jag kunde bättre. Men hur kommer man in på ett gymnasie med vara 40 poäng? hade inte ens godkänt i grundämnena. Jag tog min telefon ringde runt till olika gymnasie och pratade med rektor efter rektor och fick avslag efter avslag. Tillsist fick jag ett ja från Bergagymnasiet i Eslöv, vilket skulle innebära att jag fick pendla 14 mil om dagen 4h timmar om dagen. Jag tackade ja och började veckan efter i 3 år pendla jag 4 h om dagen. Jag skubbade inte en enda dag på 3 år jag var hemma när jag var sjuk annars var jag i skolan, jag tog studenten med 6 VG, 2 MVG och resten G, Inget IG. Jag tog studenten på torsdagen och på måndagen började jag jobba. Jag fick jobb på min praktikplats och där jobbar jag nu. Jag gav inte upp när jag fick avslag jag kämpade i 3 år och de visade sig att de var värt det. När folk gav upp och sa jag inte kommer lyckas så istället för att själv ge upp så visade jag dem att de kan jag f*n visst det!