Suuz, 28 år

Name: Suuz Naffah

Rasmusgatan, en mörk höstkväll.
– Jag skulle gå på min dans. Suuz, hade parkerat sin bil. Hennes dans låg i närheten. ”Det är du från Din Gata, fan vilken fattig kanal, så dålig”, skrek ett gäng killar. Hon svarade inte, tänkte att de inte menade något illa.
– Jag tänkte att jag älskar dem ändå. När hon återvände från dansen var bilen inte kvar där hon parkerat den. Det tog flera sekunder innan hon trodde sina egna ögon. Bilen hade välts och låg upp och ner på trottoaren.
– De har bombat min bil, var min första reaktion.

Suzanne ”Suuz” Naffah föddes i Trelleborg men har bott i Malmö större delen av sitt liv. Hon växte upp vid Stenkulaskolan och bor fortfarande kvar i området. Fram till årskurs sex var hon den blyga och tystlåtna tjejen i klassen. Från ettan till trean gick hon i samma klass som sin storebror, och började alltså skolan tidigare, innan hon hunnit fylla sex år.

– Jag vet inte om pappa inte litade på systemet, mina föräldrar var ju nya i Sverige. Så han ville att min bror och jag skulle gå i samma klass. Då fick jag rollen som den snälla och lugna som alla kunde säga till när min bror varit stökig.

Vid årskurs sex hände något. Suuz började ta plats. Hon ville stå i centrum, sjunga, hon ville tala inför klassen. Och hon började käfta emot lärarna. En gång puttade hon en lärare och kastade glåpord.
– Den gången gick jag över gränsen. Efteråt sa en klasskamrat ”vad håller du på med, det var faktiskt pinsamt”. Då fick jag en tankeställare.

I Stenkulaskolan såg Suuz sig själv utvecklas och förändras. Men när hon började gymnasiet på Borgarskolan, då var det hennes bild av samhället som förändrades.
– Steget från Stenkulaskolan till Borgar var helt crazy. I grundskolan var vi mixade: invandrare, svenskar, you name it. Så kom jag till Borgarskolan där alla var snobbsvenskar.

Första dagen öppnade Suuz dörren till klassrummet och såg att bara svenskar satt på de två främsta raderna. I den tredje satt bara elever med utländsk bakgrund.
– Där satt svartskallarna. Jag visste ju direkt var jag skulle sitta.

På Borgarskolan träffade Suuz elever som trodde att ”alla utlänningar talar samma språk”. Efter terrorattackerna i New York den 11 september 2001 ville en klasskamrat  inte sitta bredvid henne för att hon är muslim.
– Jag tänkte ”oh my god var har jag hamnat”. Men där träffade jag många intressanta människor och jag fick nya perspektiv. Jag såg också samhället på ett annat sätt, hur vissa bor på finare ställen, har finare kläder, helt enkelt är finare, mer priviligierade.

Tillbaka till Rasmusgatan. Suuz hade alltså parkerat sin bil för att gå på dans. Ett tjugotal killar stod där. Hon steg ur bilen och när killarna fick syn på henne började de snacka skit om Din Gata, radiostationen där hon varit DJ. Hon svarade inte och tänkte att hon älskar dem ändå. Tillbaka från dansen har hon sin kompis i luren. Snart inser Suuz att det är tomt på den plats där hon parkerat bilen. ”Du, jag tror min bil är snodd”, sa hon. Hjärnan ville inte riktigt koppla vad ögonen såg men på trottoaren låg den silverfärgade, kompakta bilen upp och ner. Suuz lade på luren. ”Vad fan har ni gjort?” frågade hon killarna.

Okej vänta nu. I det här skedet av återberättandet säger Suuz att hon inte vill krydda på svartmålningen av Malmö.  Hon säger att hon vill se fler människor ute i Malmö.
– De borde odla fram mer människor. Och sluta bygga en massa shoppingcenter som lockar bort människor från stan.

Men den här händelsen påverkade henne ungefär som när hon började på Borgarskolan.
– Jag ringde min pappa och började gråta. Folk gick förbi. Min pappa skrattade och sa åt mig att ta det lugnt, han ville lugna mig och sa att det bara är något materiellt. Suuz påpekade att bilen låg upp och ner på trottoaren. ”Då kan vi vända tillbaka den”, sa han.

En polis kom förbi och undrade varför hon parkerat sin bil på Rasmusgatan, där en rad olika problem som drogförsäljning uppmärksammats. Killarna som stod på gatan hjälpte Suuz och hennes pappa att vända tillbaka bilen. Taket och rutorna var sönder. Det här var samtidigt som Din Gata hade slutat sända hennes show och kontraktet med SVT gick ut. Suuz var arbetslös.
– Det var inte vad de hade gjort mot själva bilen som gjorde mig illa, men det kändes som ett slag mot mig. Jag kände mig utanför. De gjorde det inte för att skada mig. Men där kom jag med min bil till deras område. För dem var jag säkert en priviligierad. Det finns så många klyftor mellan oss.